emeliekjellman

Trodde att jag skulle få den där känslan igen. Ni vet när det gör ont av saknad och smärta? Men jag fick inte det. Jag känner ingenting. Jag saknar inte dig ens. Jag är bara arg, för att du har gjort så att jag hatar dig nu. Bitar av konversationen spelar upp sig i mitt huvud ibland och jag tänker att jag kanske inte skulle tagit i så hårt. Men du förtjänar det, för det finns gränser och du nådde min.

 

Du är ett avslutat kapitel, du är död för mig. Du har ingen aning om hur mycket du har sårat mig. Tagit sönder mig, men jag har alltid ställt mig upp igen, fortsatt gå, försökt sätta alla bitarna på rätt plats igen. Det här var sista gången som du får ta sönder mig. Jag har nu ställt mig upp och bitarna sitter nästan på plats igen. Jag ska fortsätta gå, aldrig blicka tillbaka, förlåta dig och glömma dig.